Uppdaterar efter en lång tids tystnad.

Nu är det inte roligt längre.

 

Vaknar på morgonen och det är mörkt. Ser på hur alla mina vänner åker utomlands. Lever livet, ser världen, växer som människor, medan jag sitter här i vinterlandet och känner mig något bedrövligt olycklig. Jag har i alla fall Pontus. Han är som en varm sommardag i den oändliga vintern. Jag blir så lycklig. Jag blir så fin.

Annars äter jag en massa choklad. Känner mig rätt så lycklig och fin då också. Annars mår jag allmänt dåligt och vill bara bort härifrån. Min nacke har varit spänd i flera veckor nu. Det gör ont och jag blir så utmattad. Inte heller hör arbetsgivarna av sig. Inte heller svarar de i telefon. Skulle bli tacksam om de i alla fall svarade, även om det var "Ditt odjur, sök aldrig jobb här igen, din ansökan sög så hårt omg".

Skit också.

Och så måste man köpa julklappar. Måste hitta fälgar. Bör tillägga att jag inte kan ett skit om bilar och dess tillbehör. Jag går under.

 

Sen stör jag mig så oändligt på vissa människor, främst folk på bussen. Folk som sitter på varsin sida utav gången och verkar bli asförbannade när folk måste sätta sig bredvid dem för att bussen håller på att bli full. Eller de jävlar som sätter väskan bredvid dem när de vet att bussen kommer bli full. Och varför skickar VL ut den bussmodellen som har minst sittplatser när det behövs en med många platser? Och varför skickar de ut den med flest när inte en jävel ska åka med? Är det så illa? OCH VARFÖR I SATAN ska buss 25 som avgår kl 10:20 alltid vara sen så att jag inte kan åka hem på övergång!? BILJETTERNA KOSTAR BÅDE SKJORTA OCH BRALLOR OCH HATT. Fruktar dagen då jag fyller 20. Det enda som verkar förgylla denna dag är att jag får gå på systemet. Ska supa bort min sorg. 

 

Och så kan folk inte ta ansvar. Blir förbannad. 

 

När jag kommer hem ska jag söka ytterliggare tre jobb, sen ska jag tröstäta och gråta, ta en varm dusch och drömma om att resa bort.

 

Jag vill också känna att jag lever.